Den flexibla arbetsmarknaden: del 1

Någonting är ruttet i staten Sverige.

Någonting är ruttet i staten Sverige.

Någonting är ruttet i staten Sverige.
Företagens vinster ökar medan de anställdas löneandel av vinsterna stadigt minskar. Långtidsarbetslösheten har fördubblats sedan 2007 och biter sig fast. Sjuka utförsäkras och socialbidragskostnaderna ökar. Barnfattigdomen ökar. Och företag får betalt av staten för att människor ska jobba gratis åt dem.

Någonting är sannerligen ruttet i Sverige.

Maktförskjutningen till näringslivet

Med bemanningsföretagens intåg (avreglering, regeringen Bildt, 1992/93), Alliansens Jobb- och utvecklingsgaranti (2 juli 2007) och regeringen Reinfeldts ovilja att föra en aktiv och konstruktiv arbetsmarknadspolitik har många av näringslivets mål uppnåtts; idag har vi ett smörgåsbord av flexibilitet för företagen men minskad flexibilitet för alla andra; utbildningmöjligheter, tryggheter och rättigheter har försämrats för både löntagare och de som står utanför den reguljära arbetsmarknaden. Jobb- och utvecklingsgarantins Fas 3 är ett av de skriande bevisen på maktförskjutningen:

Deltagarna i Jobbfabrikens fas tre-projekt i Malmö startar och driver egna projekt som ska öka deras chanser på arbetsmarknaden. I oktober förra året tänkte Eliana Carvachos starta ett företag som guidade turister i Malmö. Hennes handledare såg potentialen i projektet och ville att hon skrev under ett avtal som gav Jobbfabriken samtliga rättigheter till idén och företaget, och en tredjedel av det aktiebolag som hon skulle tvingas starta.
– Det är värsta slavkontraktet, jag vägrade skriva under, säger Eliana Carvachos.” (Efter Arbetet)

Systemskiftet fortsätter

Med Alliansen kommer systemskiftet av den svenska modellen att fortsätta; jag ser idag inga tecken på motsatsen. Moderaterna fortsätter att locka löntagande väljare med jobbskatteavdrag utan att kunna visa eller förklara hur detta leder till fler riktiga jobb. Folkpartiet var med och drev igenom den differentierade a-kassan och  driver en linje att förstatliga och centralisera arbetslöshetsförsäkringen, vilket skulle ge staten all makt i utformningen av denna. Centerpartiet har en komplicerad relation till fackföreningar och vill utmana Lagen om anställningsskydd. Kristdemokraterna talar om ”lika lön för likvärdigt arbete” men vill fördubbla tiden för osäkra provanställningar. Detta är bara några exempel av flera; inriktningen genomsyrar Alliansens arbetsmarknadspolitik. Mer makt åt företagen, mindre makt åt människorna.

Jag tror mig veta vad osäkert anställda, Jobb- och utvecklingsgaranterade och långtidsarbetslösa tycker om detta. Vad jag undrar är vad alla andra löntagare tycker? Tror de att de sitter säkert och bekvämt på sina jobb? Tror de att de kommer att vara evigt unga och aldrig någonsin råka illa ut eller utnyttjas? Att bli arbetslös är lätt hänt. Och trenden för långtidsarbetslösheten ser inte ut att vända:

Gruppen blir större och större bland de arbetslösa. Och det kommer att fortsätta att öka. […] Min personliga uppfattning är att man behöver sätta in en större utbildningssatsning. En gemensam nämnare för väldigt många arbetslösa är kort utbildning.” – Tord Strannefors, prognoschef på Arbetsförmedlingen (SvD, 14 jan 2011).

Det finns två vägar att gå, antingen att utbilda dem eller att skapa jobb där kompetenskraven är lägre. Enligt min uppfattning måste man göra båda delarna.” – Tord Strannefors om långtidsarbetslösa (Ekot, 14 jan 2011)

Strannefors har i princip rätt, men det finns även andra alternativ; Malmö stad överväger att anställa 100 långtidsarbetslösa i två år för att ge dem en språngbräda till arbetsmarknaden. Jadå, du läste rätt – riktiga jobb med riktig lön.

Jag förundras över att svenskarna återigen röstat fram den Allians som lagt grunderna för dagens mycket gammalmodiga arbetsmarknadspolitik. Med förra mandatperiodens facit i hand är min slutsats nämligen att regeringen Reinfeldt kommer att fortsätta att sätta företagens välbefinnande framför människornas. I alla avseenden.

Och arbetsmarknadsminister Hillevi Engström (m) vill uppenbarligen fortsättningsvis satsa på arbetsgivarna;

Många arbetsgivare känner inte till hur till exempel lönebidrag fungerar, där man kan få i princip hela lönekostnaden täckt, eller det särskilda anställningsstödet, som vi har höjt i år. Vi behöver jobba mycket mer aktivt mot arbetsgivarna generellt.” – Hillevi Engström (m) (Ekot, 14 jan 2011)

Det där har vi hört till leda nu. Tänk om man för en gångs skull hade vågat flytta fokus från arbetsgivarna till de arbetslösa istället. Då hade det kanske kunnat låta så här:

Många arbetslösa känner inte till hur till exempel vidareutbildning fungerar, där man kan få i princip hela utbildningskostnaden täckt, eller det särskilda utbildningsstödet, som vi har höjt i år. Vi behöver jobba mycket mer aktivt mot de arbetslösa generellt.”

Men det låter kanske lite obehagligt?

Kommentera & diskutera gärna.

Relaterade inlägg:


Länkar:

Arbetsmarknad / Riktiga jobb:

Arbetsmarknad / FAS 3:

FAS 3 / Protestgrupper:

A-kassan:

Sociala frågor:

Regering: M FP C KD, Opposition: S MP V, Övriga: SD Övriga: PP, FI

Om De Tystas Röst
De Tystas Röst - Politisk Reflektion & Opinion.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: