Den politiska krisen

Vänster, höger, rakt fram?

Vänster, höger, rakt fram?

Såhär på årets sista dag brukar det skrivas krönikor om året som gått. Jag är frestad att också göra så, men jag väljer istället att titta på dagsläget – här och nu, idag – och vad som pågår i det politiska livet i Sverige. Jag ska försöka mig på att ta temperaturen på den soppa vi befinner oss i.

Partier i kris

Socialdemokratin genomgår just nu en riktigt svår och djup kris – ett vedervärdigt valresultat, usla opinionssiffror, en avgående partiledare, en osäker framtid i ledningen, ett ideologiskt identifikationsproblem, rosornas krig och som inte allt detta var nog – en infiltrationshistoria som fått namnet ”Primegate”.

Men socialdemokraterna är inte ensamma om att ha problem.
Den rödgröna koalitionen har – iallafall tillfälligt – splittrats.

Miljöpartiet letar efter nya språkrör, men jag tror inte de kommer att stöta på några större problem i sitt arbete; tvärtom tror jag att de kommer nå ännu större framgångar om de sköter sina kort någorlunda väl. Wetterstrand och Eriksson har varit utmärkta språkrör, och personligen hoppas jag nu att Gustav Fridolin tar över det ena rodret – han är extremt skicklig, kunnig, vältalig och med hjärtat på rätta stället.

Vänsterpartiet är en annan historia. Jag sympatiserar med en del av deras politik, men hyser en viss ambivalens gentemot deras partiledare. Jag uppskattar Ohly för hans ofta uppfriskande uppriktighet, starka engagemang och ganska sköna humor. Men jag tror tyvärr inte han är bra att behålla som partiledare.

Moderaterna triumferar just nu – inte så mycket att säga om det. Ytterst skickliga och kunniga kommunikatörer – men alltför ofta inte så mycket mer än så; jag tycker att ett trist och visionslöst förvaltarskap har lagt sig över partiet och resten av Alliansen.

Folkpartiet genomgår en ideologisk kris (och har gjort så sedan länge); (social)liberalismen i partiet är minst sagt utrotningshotad och har fått ge vika för det vissa kallar för ”batongliberalism”. Jag håller med.

Centern krisar opinionsmässigt och har ännu svårare att profilera sig;  det känns lite som om det enda de vill är att snacka med armarna i kors  och då och då hoppa lite på Socialdemokraterna och sedan hoppa lite på facket. Existensberättigandet riskerar dessutom att försvinna därute på högerkanten.

Kristdemokraterna krisar även de, och en orsak kan bero på att bl.a. jag sedan länge haft mycket svårt att få ihop deras tankar om empati, mänsklighet och moral med den politik som Alliansen har fört under den förra mandatperioden; det har varit mer Gamla Testamentet än Nya. Återigen, existensberättigandet riskerar att försvinna därute på högerkanten.

Och så Sverigedemokraterna; tja, fortsätter de på den nivån de visat hittills blir de förhoppningsvis bara en parentes i den svenska politiken, och det är inget jag kommer att gråta över, tvärtom.

Den apolitiska samtiden

För ett par dagar sedan läste jag ett blogginlägg av Marika Lindgren Åsbrink (Storstad) som fick mig att börja fundera riktigt, riktigt ordentligt. Marika sätter i sin text elegant fingret på tidens politiska anda utan att  för den sakens skull påtvinga läsaren några svar. Jag behöver inte skriva något mer om detta, eftersom Marika redan skrivit det som behövs; mycket läsvärt! Läs hela ”Att vantrivas i samtiden.”

En av lösningarna?

Det finns oftast inte en enda lösning till ett problem, särskilt inte när problemet är mångbottnat. Men det betyder inte att det inte kan finnas inspirerande vägvisningar. Efter att ha funderat ett par dagar på den rödgröna politiska krisen i Sverige och Marikas blogginlägg, kom jag att tänka på en annan artikel jag nyligen läst.

För ett tag sedan fick jag ett tips om en engelsk artikel i en blogg som jag fann väldigt intressant. Lite lustigt att en engelsman som skriver om politiken i England träffar så rätt så att det kunde vara som om han skrev om den politiska krisen i Sverige. Nåväl, i denna artikel finns kanske en del av lösningen på de frågeställningar Marika tar upp i sin text. Författaren, George Monbiot, tar i artikeln avstamp i ett allmänpolitiskt resonemang och en ganska färsk rapport i ämnet Psykologi.

Svaren är inte nödvändigtvis lätta och självklara, men det gör dem inte mindre korrekta. Du som läsare får helt enkelt själv bedöma. Jag har bett författaren om att få göra en översättning till svenska, men jag har ännu inte fått något svar; därför får ni hålla till godo med engelska:

The Values of Everything

The Values of Everything (sv. “Alltings värde”) av George Monbiot. Blogg: http://www.monbiot.com/archives/2010/10/11/the-values-of-everything/

Några citat:

Om politisk acceptans:

The acceptance of policies which counteract our interests is the pervasive mystery of the 21st Century. In the United States, blue-collar workers angrily demand that they be left without healthcare, and insist that millionaires should pay less tax. In the UK we appear ready to abandon the social progress for which our ancestors risked their lives with barely a mutter of protest. What has happened to us?”

Om värden:

Our social identity is shaped by values which psychologists classify as either extrinsic or intrinsic. Extrinsic values concern status and self-advancement. People with a strong set of extrinsic values fixate on how others see them. They cherish financial success, image and fame. Intrinsic values concern relationships with friends, family and community, and self-acceptance…[ ]…  Few people are all-extrinsic or all-intrinsic…”

Om värdeförändringar:

We are not born with our values. They are shaped by the social environment. By changing our perception of what is normal and acceptable, politics alters our minds as much as our circumstances.”

Om högerns insikt om värdeförändringar:

Rightwing politicians have also, instinctively, understood the importance of values in changing the political map. Margaret Thatcher famously remarked that “economics are the method; the object is to change the heart and soul.”

Om vänsterns bemötande av värdeförändringar:

Instead of confronting the shift in values, we have sought to adapt to it. Once-progressive political parties have tried to appease altered public attitudes: think of all those New Labour appeals to Middle England, which was often just a code for self-interest. In doing so they endorse and legitimise extrinsic values.”

Monbiots lösning på problemet:

Common Cause proposes a simple remedy: that we stop seeking to bury our values and instead explain and champion them. Progressive campaigners, it suggests, should help to foster an understanding of the psychology which informs political change and show how it has been manipulated.”

Monbiot om vem och hur man ska börja:

So we must lead this shift ourselves. People with strong intrinsic values must cease to be embarrassed by them. We should argue for the policies we want not on the grounds of expediency but on the grounds that they are empathetic and kind; and against others on the grounds that they are selfish and cruel. In asserting our values we become the change we want to see.”

Jag kan inte presentera Monbiots artikel mer rättvist än såhär; den bör istället läsas i sin helhet. Läs hela!

Ett gott nytt år till er alla, med hopp om ett bättre 2011.

De Tystas Röst
Nyårsafton 2010.

Kommentera & diskutera gärna!

Rekommenderat:

Inga-Lill Örnerfors Modins text ”Vårt förakt för svaghet” har jag inte riktigt kunnat släppa i tankarna sedan jag läste den första gången. Jag tycker dessutom att den är ännu mer aktuell idag, ja, faktiskt, t.o.m. en av de bästa texter jag någonsin läst.

Vårt förakt för svaghet” (Inga-Lill Örnerfors Modin, publicerad 2007 i Dalarnas Tidningar)

Citat:
”En människa är egentligen inte hel så länge hon inte bekantat sig med sin egen svaghet. För svagheter har vi alla. Så ser jag det. Då blir det helt plötsligt den trasiga människan som är hel och den unga och friska som ännu är lite oerfaren men som snart ”kommer ikapp” de gamla eller sjuka. Ser man det på det sättet kastas föreställningarna om ganska ordentligt. Då blir vi alla vinnare i det riktigt stora och livslånga loppet.”

Att vantrivas i samtiden” (Storstad, Marika Lindgren Åsbrink)

The Values of Everything” (sv. “Alltings värde” av George Monbiot)

Velkommen, Mr. Chance” (norska Morgenbladet om Reinfeldt, Borg m.m.; länken skamlöst kopierad från Storstad)

När berättelserna dött återstår bara Reinfeldt” (Olle Svenning, Aftonbladet; länken skamlöst kopierad från Storstad)

Demokrati kräver solidaritet” (Bengt Wallin)
Kort, konkret och ack så vasst. Tack för tipset, Eva!

Martin Moberg och Lena Sommestad” (Eva Hillén Ahlström)

En julbetraktelse om ondska och godhet” (Lars-Erick Forsgren)
Varmt rekommenderad!

Reinfeldts inbrytningar i välfärden…” (Ett Hjärta Rött)

2010 blev ett opolitiskt valår” (Aftonbladet)

Om De Tystas Röst
De Tystas Röst - Politisk Reflektion & Opinion.

17 Responses to Den politiska krisen

  1. Men oj så glad jag blev över detta, Kaj. Stanna nu kvar på banan. En analys av samtliga riksdagspartier som heter duga, inklusive den av mitt parti. :)

    Och ett riktigt fint nytt år önskar jag dig med många nya blogginlägg från ditt tangentbord. Jag har saknat dig mycket.

    /Eva

    • De Tystas Röst skriver:

      Tack så mycket, Eva!

  2. Ang. Sverigedemokraternas så förstår jag inte kritiken. På vilket sätt skulle deras nivå skilja sig från de gamla partiernas? (och definiera gärna ”nivå”) Det får du gärna precisera. Sverige behöver verkligen en riktig opposition gentemot 7klövern. Tack och lov att SD kom in i riksdagen, det var oerhört vitaliserande för svensk demokrati.

    Ps. SD-”parentes” och därmed 100%-ig ostörd makt för makteliten kan du ju drömma om. Den tiden avslutades 19 sept 2010, och kommer aldrig mer tillbaka.

    • De Tystas Röst skriver:

      Hej Patrik, och tack för din kommentar!
      Definition av nivå: politik, värderingar, kompetens, uppförande.
      Exempel: Främlingsfientlighet, nationalkonservatism, riksdagsframträdanden, twittra ”äntligen” efter bomben i Stockholm.
      SD:s betyg: Underkänt med råge.
      SD är ett parti med en lösning på alla problem, och inte det första partiet av den typen i historien; den vägen leder bara till fler motsättningar, mer hat och ännu mer segregation. Kontraproduktivt.
      Jag har skrivit mer om det här: ”Kampen mot rasismen”.
      Ett gott nytt år önskar jag dig!

  3. Såg precis att du kallar dig partipolitiskt oberoende. Men snälla, ändra namn…

    • De Tystas Röst skriver:

      Jag inte bara kallar mig partipolitiskt oberoende, jag är det också. Och varför ska jag byta namn på bloggen? Jag är nöjd med det precis som det är.

  4. Ok, tack för förtydligandet. Inget överraskande framkom där.

    ”Äntligen” yttrades av en av SD’s anställda (Alexandra Brunell, anställd som sekreterare), utan politiska uppdrag. En idiot tror kanske att hon med ordvalet välkomnade terrorbomben. Hon har f.ö. förklarat sitt ordval på ett nöjaktigt sätt, så att även den kategorin skall vara tillfredställd.

    Du brinner för förbrukad sjuklöverpolitik och vill att de partierna skall få fortsätta att ostört förstöra Sverige. Du är således inte politiskt oberoende. Var nu lite ärlig mot både dig själv och dina läsare, och ändra underrubriken. Gärna namnet också, det verkar inte heller särskilt rättvisande.

    Gott Nytt År!

    • De Tystas Röst skriver:

      Hej Patrik!
      ”Äntligen” – varför det yttrades förstår jag fullständigt – det var t.o.m. inte överraskande; SD lever på att producera fram motsättningar och fingertoppskänslan är minst sagt ofta frånvarande (ett annat kardinalexempel är kampanjfilmen innan valet). Till SD:s försvar vill jag säga att jag förstår att det inte är lätt att navigera med tanke på hur det politiska klimatet bemöter dem. Men de har också sig själva att skylla; det är ingen annan som har skrivit deras partiprogram och det är ingen annan som har formulerat deras värderingar.

      ”Du brinner för förbrukad sjuklöverpolitik och vill att de partierna skall få fortsätta att ostört förstöra Sverige.”
      – det är dina ord, och de har du all rätt att få uttrycka. Men:

      Du behöver nog tänka igenom och börja skilja på begreppen ”partipolitiskt” och ”politiskt” oberoende. Jag är partipolitiskt oberoende eftersom (1) jag tillhör inte något parti, (2) jag sympatiserar inte fullständigt med något parti och (3) jag är en ”flytande” röstare. Detta betyder dock inte att jag är politiskt oberoende – det är nästan ingen. Jag har mina värderingar och hade jag varit politiskt oberoende hade jag inte skrivit om politik. Jämför gärna t.ex. med hur tidningar definierar sig själva.

      Så, jag kan inte vara mer ärlig än jag redan är: jag är partipolitiskt oberoende. Att säga något annat hade varit lögn.

      Varför bloggen heter som den gör har sin förklaring; jag vill främja att tysta och ”svaga” grupper ska få uttrycka sig (se fliken ”Om”). Det har de också gjort på min blogg och i kontakter med mig. Jag försöker också ofta själv ta min utgångspunkt ur detta perspektiv när jag skriver. Nog om det nu, men jag ville iallafall ge dig en förklaring.

  5. kalle p skriver:

    https://politisktinkorrekt.info/2010/12/30/jag-hade-fel-om-sverigedemokraterna/#more-72475

    Peo Thyrén: Jag hade fel om Sverigedemokraterna
    ”I tid och otid plockar media fram stämpeln med orden rasism och främlingsfientlighet. Vad blir egentligen effekten av medias ofta onyanserade och felaktiga bild av Sverigedemokraterna? Kan det vara så att det ökar motsättningar i samhället, och i förlängningen ger utslag i form av politiskt våld och ökat hat mellan människor? Kan det också vara så att politiker från de etablerade riksdagspartierna medvetet har hjälpt till att förmedla en felaktig bild av SD, där man målar ut partiet som extremistiskt – i hopp om att det gagnar det egna partiet?
    Behöver jag säga att jag inte längre är medlem av Kristdemokraterna?”
    Peo Thyrén

    • De Tystas Röst skriver:

      Hej Kalle, och tack för din kommentar!
      Jag är faktiskt inte förvånad; jag tycker att den kristdemokratiska ideologin som den praktiseras just nu har en del gemensamt med Sverigedemokraterna. Provocerande :), men det är min åsikt. KD appellerar i viss mån till den inåtvända, slutna, basala och lilla gemenskapen och blandar detta med en del populistiska utspel. Till Kristdemokraternas försvar vill jag dock säga att de dock försöker sätta det allmänna människovärdet i första hand och att de strävar efter att ha hjärtat på rätta stället.

      Ett gott nytt år till dig och Peo, trots partibytet!

  6. Nej, Peo Thyrén, det behöver du inte säga men jag funderar över om du har läst följande i SD:s principprogram?

    Jag citerar:

    ”Den viktigaste faktorn i ett tryggt, harmoniskt och solidariskt samhälle är den gemensamma identiteten, vilken i sin tur förutsätter en hög grad av etnisk och kulturell likhet bland befolkningen. Av det följer att den nationalistiska principen – principen om en stat, en nation – är grundläggande för Sverigedemokraternas politik.”

    ”För att vi ska få en mer fullständig definition av nationen, måste sådant som språk, religion, lojaliteter och ursprung tillfogas. Man ska alltså också kunna känna igen varandra såsom tillhörande samma nation. Nationen utgörs av folket och dess särart.”

    Här pratar man alltså om gemensam identitet, om etnisk likhet, man pratar om ursprung och särart.

    Om vi slapp nationalistiska grupper/partier som utifrån etnicitet och härkomst placerar människor i fack och i stället ser varje person som en unik och viktig individ, skulle vi komma allt närmare ett samhälle fritt från fördomar och rasism. Möts man med respekt, visar man respekt. Får man sitt värde bekräftat, bekräftar man andras värde.

    Nu är det ju inte du, Peo, som har postat kommentaren hos Kaj, utan det är kalle p, men när jag följde hans länk och läste hela ditt inlägg på den SD-vänliga sidan ”Politiskt inkorrekt”, hittade jag inte var jag skulle kommentera, därför postade jag min kommentar här och hoppas att den ändå når dig på något vis.

    Vänliga hälsningar
    Eva

    • De Tystas Röst skriver:

      Tack för inlägget Eva, och referenserna till SD:s program. Det var klart och tydligt uttryckt!
      Jag har inte så mycket mer att tillägga.

  7. Eva,

    Säkert är det så att alla SD-sympatisörer inte kan varje detalj om SD’s partiprogram, liksom S-sympatisörer (de som finns kvar) inte kan varje detalj om S’s partiprogram. Men just den biten som handlar om principen om en stat och en nation, tror jag faktiskt sympatisörer och även andra känner till väldigt väl. Det är ju värnandet om nationen som SD är mest kända för.

    Vadå placerar människor i fack? Ni sossar har ju inte gjort annat i de dryga 100 år ni existerat som parti! SD står för en öppen svenskhet. De som invandrar hit har alla en mer än sportslig chans att anstränga sig för att assimilera sig. Många av dem lyckas, låt oss föra en politik så att ännu fler invandrare lyckas, istället för att de skall villfaras i sosseriets mångkulturella bidragsträsk!

    ”i stället ser varje person som en unik och viktig individ”

    Vänta nu Eva, är du inte sosse längre?

  8. Hej Patrik
    Jag är helt övertygad om att du känner till dokumentet som jag citerade ur och att du och står för det: både för vikten av den etniska likheten, ursprunget och att man skall känna igen varandra som tillhörande samma nation. Därför ställde jag inte frågan till dig, utan till den avhoppade kristdemokraten :).

    Gott Nytt År, Patrik!

    /Eva

  9. larserick f skriver:

    Gott nytt år själv!
    Din genomgång av partierna håller jag med om i allt väsentligt.
    Detta är förklaringen till demokratins kris i Sverige. I stort sett alla partier är i ngt slags kris. I vart fall ideologiskt. Undra på att svenskarna känner sig förvirrade…

  10. Mittenradikalen skriver:

    Till bloggägaren ang. tidigare postning.

    Oj… mycket skrik för lite ull. Och du verkar fortfarande inte förstå att det inte var någon SD-politiker som yttrade det ord du hakat upp dig på.

    Ingen idé att gå i djupare diskussion med dig, men det faktum att du tokfräser argumentationslöst mot ett utvalt parti och sedan påstår dig vara politiskt neutral, ger ett löjets skimmer. Du stödjer inga tysta och svaga grupper genom att sprida politiskt hat. Döp om din blogg till Politiskt Korrekt.

    • De Tystas Röst skriver:

      Hej Mittenradikalen, och tack för din kommentar!
      Jag skrek inte, jag förklarade mig eftersom en kommentator frågat mig; jag är bara hövlig och svarar.
      Jag har heller inte hakat upp mig på ”Äntligen”; det var ett exempel som jag också ombads att ge.

      Jag påstår inte att jag är politiskt neutral; återigen, fel. Jag försöker heller inte att sprida politiskt hat; men det betyder inte att jag tänker hålla tyst – vi har yttrandefrihet i vårt land.

      I vilket fall som helst börjar vi komma långt ifrån ämnet nu; det handlar inte om mig, denna blogg eller om SD specifikt; så intresserad av SD är jag inte. Det jag skrev om i mitt inlägg handlade om den allmänna politiska krisen och hur jag uppfattar den. Alla riksdagspartier (utom (MP)) fick kritik av mig. Så, jag är tacksam om vi lämnar SD-spåret.

      Ett gott nytt år på dig!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: