Tillväxt – och?

Inledning: Socialdemokratin och tillväxten är inga motsatser.

Tillväxt – till vad och för vem?

Stig-Björn Ljunggren skrev nyligen om vad han kallade ”fördelningsossar” och ”tillväxtsossar”. Han menade säkert väl, men jag tycker att sådana resonemang bidrager till att skapa en splittring inom socialdemokratin som inte behöver finnas. Det handlar väl inte om antingen/eller – det handlar väl om både och? Det är också symptomatiskt för tiden; Mona Sahlin gjorde liknande ansatser i sitt avskedstal. Och ”Primegate” handlade om Svenskt Näringslivs lobbyplan ”Den Naturliga Tillväxten”.

Nu är jag inte socialdemokrat (jag är partipolitiskt oberoende) men jag tycker ändå det är plågsamt att se hur delar av socialdemokratin lockas och förleds att anpassa sig till och prata utifrån moderaternas och Alliansens retoriska världsbild. Socialdemokrater, ni kan bättre än så, och ni är bredare än så! Använd er egen ideologi, bygg er egen politik, presentera er egen världsbild och framförallt – använd ert eget språk! Acceptera inte Alliansens svartvita och enkelspåriga samhällshistoria om ”arbetslinjen” kontra ”bidragslinjen”; den bilden är nämligen fel – världen är i färg och bör betraktas så.

Men trots politisk torka och ideologiska kriser till vänster och höger så förs det intressanta politiska diskussioner (bl.a. om socialdemokratin) – inte minst på nätet.

Tack vare Eva Hillén Ahlströms blogg hittade jag till Lena Sommestads utmärkta inlägg ”Tillväxt: sex punkter för socialdemokratin”;

Några citat:

”Välfärdspolitik är tillväxtpolitik. Modern forskning visar att de starkaste drivkrafterna bakom ekonomisk tillväxt  finns utanför marknaden, främst i form av investeringar i humankapital (t.ex. utbildning, hälsa och social tillit).”

”Hållbar utveckling ska vara målet för den ekonomiska politiken. Det sedvanliga måttet på ekonomisk tillväxt är BNP. BNP-måttet har länge debatterats och kritiserats, eftersom det bara ger en snäv ögonblicksbild av ett lands välstånd. Det är idag allmänt erkänt att BNP-måttet måste kompletteras och utvecklas.  BNP kan kompletteras med en  lång rad indikatorer – som human development index eller gröna nyckeltal.”

”Tillväxt är inte detsamma som jobb. För oss socialdemokrater är tillväxt viktig som en väg att skapa jobb. Men det är viktigt att minnas att det inte finns något direkt samband mellan hög tillväxt och full sysselsättning.”

Lena Sommestad väljer verkligen att se världen i färg, och hennes text är mycket läsvärd – läs hela!

Nåväl, nu lämnar jag diskussionen om socialdemokratin och kommer själv att reflektera och problematisera kring den så populära termen ”tillväxt”:

Tillväxt

är ett mycket vanligt ord i ekonomiska sammanhang. Det låter som ett ord som lånats från biologin, och därför känns det naturligt för mig att göra en jämförelse med naturen. Det är alltför få som är villiga eller kapabla till att förklara vad tillväxt innebär, och detta kan i viss mån ha att göra med att ordet är bristfälligt – det säger nämligen aldrig hela sanningen. Jag tolkar personligen begreppet som att det betyder att en ekonomi växer, d.v.s. antalet företag blir större, kunderna blir fler och att vinsterna ökar. Men det är någonting som saknas här – tillväxten säger inte hur tillväxten sker. Därför betyder heller inte tillväxt nödvändigtvis något positivt, trots dess populariserade positiva klang. Vad menar jag med detta? Att jag vill att företag ska göra förluster istället? Nej, jag vill endast belysa att begreppet tillväxt i ekonomiska sammanhang är bristfälligt. Ordet tar nämligen inte hänsyn till två andra fundamentala begrepp – tid och kvalitet. Jag kommer nu att göra en biologisk analogi:

Monstersvampen

Många svampar är parasiter som är beroende av andra arter – de sägs leva i symbios med andra. Svamparna har uppenbarligen under evolutionen kommit fram till att det är fördelaktigt att inte fullständigt konsumera de arter vilka de är beroende av. Tänk dig en ö ute i havet med ett rikt växtliv av skog och svampar, som lever i en väl avstämd ekologisk balans. Låt oss nu föreställa oss att en ny, muterad svamp träder in på scenen, en svamp med stor moståndskraft och snabb reproduktion, en svamp som konkurrerar ut alla andra svampar och som inte är inriktad på symbios – en monstersvamp. I brist på konkurrens växer sig monstersvampen allt större så snabbt att den inte hinner lära sig fördelarna med symbios. Monstersvampen befinner sig nu otvetydigt i ett tillstånd av tillväxt. Svampen konsumerar allt mer och växer sig slutligen så stor att den hotar hela ön, men trots detta fortsätter den att växa. Och så slutligen, när allt är konsumerat på ön, finns bara svampen kvar som då till sist dör i brist på näring. Kan vi nu säga att svampen har genomgått en tillväxt?

Låt oss nu återgå till verkligheten. Den ekonomiska krisen i början av 2000-talet, IT-bubblan i folkmun, är ett ganska tydligt exempel på tillväxtens dubbelnatur. Innan bubblan sprack, talades det vitt och brett om den fantastiska tillväxten inom IT-branschen. Temperaturen var så hög att en uppsjö av nya begrepp snart kom i var mans mun, som ”den nya ekonomin”, ”kunskapssamhället”, ”multimedia” m.m. Riskkapital strömmade in, näringen växte som en svamp, vilket ledde till en obscen övervärdering av marknaden. När bubblan till sist sprack, ledde detta till masskonkurser och förlorade personliga besparingar av gigantiska mått. Nu, i efterhand, när tiden har tagits i beaktande, kan inte denna utveckling anses ha varit i tillväxt. Vi kommer ganska snart fram till att vi måste skilja på två typer av tillväxt – kortsiktig och långsiktig.

Tillgång och efterfrågan

Jag vill även belysa en annan tvetydighet med ordet ”tillväxt”, en tvetydighet som har sin grund i de ekonomiska spelreglerna om tillgång och efterfrågan. Denna gång beger vi oss till fastighetsmarknaden. Alla människor behöver någonstans att bo, men om bostadsbyggandet i en viss region inte står i proportion till folkökningen, ökar människornas behov och därmed också efterfrågan, vilket naturligtvis resulterar i att hyror och fastighetspriser går upp. Nu är frågan: råder det i detta läge tillväxt på bostadsmarknaden? Frågar vi mäklarna och hyresvärdarna så kanske de svarar ”ja”, eftersom hyror, bostadspriser och provisioner ökar i takt med fastighetspriserna. Men om vi frågar bostadssökarna så svarar de ”nej” eftersom tillgången på bostäder är mindre än efterfrågan.

Frågan som vi då slutligen kommer fram till är: Kan vi verkligen tala om tillväxt bara för att saker blir mer och mer värda?

Vi ser att ordet ”tillväxt” i ekonomiska sammanhang är en strikt kvantitativ beskrivning, och inte en kvalitativ, och däri ligger dess brist som absolut värdegrund och som allmänt betraktad positiv indikator.

Tillväxtfientlig

”Tillväxtfientlig” är ett i flera kretsar vedertaget skällsord som kan användas mot både personer, åsikter, förslag och t.o.m. partier. Miljöpartiet har många gånger anklagats för att vara ”tillväxtfientligt”. Även om den globala uppvärmningen sakta men säkert börjar få även högerns nackar att svettas, bör vi ändå syna detta uttryck.

Det är lätt att säga ”tillväxtfientlig”. Mycket lätt. Alldeles för lätt. Det är lika lätt som att säga ”det går inte”. Det intressanta är att det är just detta man ofta menar; det går inte att genomföra något tillväxtfientligt förslag för att det kostar för mycket. Det är samma sak man verkar mena varje gång.

Men vad är alternativet? Att ingen någonsin genomför s.k. ”tillväxtfientliga” förslag? Var hade miljöarbetet då befunnit sig? Och, framförallt, hur hade det varit ställt med miljön? Ja, hur är det ställt med miljön?

Tänk om jag – som en individuell individ – skulle tillämpa samma språkbruk i min vardag: Nej, jag bojkottar källsortering. Ja, jag slänger batterier i sopnedkastet. Varför? Källsortering är tillväxtfientligt för mig, eftersom den tid jag lägger på den kan jag istället lägga på förvärvsarbete.

Kanske dags för ett fräscht uppvaknande – och ett nytt ord: tillväxtomöjlig. Om vi inte är ”tillväxtfientliga” när det krävs, kanske tillvaron blir ”tillväxtomöjlig”. Det vill vi väl inte?

Tillväxt har inget egenvärde

Jag avslutar med att sticka ut hakan och svära i kyrkan – tillväxt har inte något egenvärde i sig självt. Tillväxt kan inte betraktas utan att sätta det i relation till något annat. Det är ett alldeles för ensidigt uttryck, ett mantra, och lite som att önska sig fint väder. Man tittar ut, fint, det är sol idag; önskar att det blir fler soliga dagar och mindre regn. Men fortsätter det varma vädret blir det snart torka, ett obehagligt tryckande väder och risk för gräsbränder. Sol och värme är precis som ”tillväxt” inte något självändamål, utan måste diskuteras i ett bra mycket större perspektiv. För verklig tillväxt krävs mer än sol; det krävs också regn, en välmående miljö, välmående människor och en hållbar utveckling. Så enkelt – och så svårt – är det.

De Tystas Röst
(partipolitiskt oberoende)

Kommentera och diskutera gärna!

Referenser:

Lena Sommestad: ”Tillväxt: sex punkter för socialdemokratin”

SALO: ”Den heliga tillväxtens baksida”

Birger Schlaug: “Tillväxt på krita”
(Birger Schlaug har naturligtvis skrivit mycket annat om tillväxt, konsumism, ekonomism och hållbar utveckling. Jag tycker att Schlaug fortfarande är mycket vettig i sina resonemang; jag har alltid gillat honom. Han borde starta en tankesmedja :) )

Dan Josefsson: ”Därför får arbetslösheten aldrig försvinna”
Om NAIRU (Non Accelerating Inflation Rate of Unemployment) –”jämviktsarbetslösheten”. Artiklen handlar om hur inflationsmålen hejdar sysselsättningen. Josefssons nu över tio år gamla artikel känns fortfarande aktuell. Tyvärr.

Aktuellt:

• ”Medan vi skrapar is svettas planeten” (Moa Lindholm (mp)  i ETC)
• ”Så kan vi sluta såga av grenen vi sitter på” (Thomas Sterner om miljön i GP)
• ”Timbro gräver Alliansens grav” (Bengt Olof Dike i AB)
• ”Gott nytt år, Obama” (Expressen om USA)
• ”Katastrofvarning” (DI om USA)